En lång resa
I onsdags strax före tre åkte jag hemifrån. 30 timmar senare checkade jag in på Hostel Tamka i Warszawa tillsammans med de tre andra svenskarna i YMCA-delegationen till COP19.
Redan vid lunchtid samma dag hade saker börjat krångla. Färjan vi skulle ta från Ystad till Swinoujscie hade fått motorhaveri och stod kvar i Polen, och turen var därför inställd. Som tur var lyckades vår eminente resbokare Annika köpa nya biljetter hos ett annat rederi, med en färja som avgick en timme tidigare. En timme vi tänkt ha som marginal för eventuella tågförseningar var alltså konsumerad redan innan vi startat.
Tågresan i Sverige gick utan vidare orosmoment. (Jag dementerar å det bestämdaste att en del av mitt bagage numera befinner sig i Simrishamn efter att ha lämnats kvar på bagagehyllan på pågatåget. Alla sådana befängda påståenden är delar av en sinister plan för att utmåla mig som tankspridd.) När vi väl anlände i Ystad hann vi inte ens undersöka menyn på det lokala gatuköket innan Polferries ringde och bad oss skynda på, så att båten kunde avgå. Därmed började ett dygn av vansinnigheter.
Som “landgångspassagerare” fick vi tillsammans med ett tjog andra passagerare klämma in oss i en mycket liten, mycket väl begagnad innerstadsbuss som körde oss ombord på färjans bildäck. Hissturen två däck uppåt tog i runda slängar fem minuter, eftersom hissen definitivt var överfull och vägrade stänga dörrarna. Och eftersom vi startade resan på fel håll. Och eftersom hissföraren (japp, hissföraren) varje gång vi stannade på fel plan skulle informera någon utanför hissen i ett par minuter. Till sist var vi iallafall samlade i viloavdelningen, där vi stannade resten av resan bortsett från en kort avstickare till restaurangen där vi åt Zurek och något som smakade skolmat (eller damm, något svårdefinierat).
Natten var, well, lång. Jag och Petter kläckte ett antal aktionsidéer, såsom #frackagotland och att leverera oljefat till den saudiska delegationen med limousin. Såhär i efterhand verkar de kanske lite, jag vet inte, osammanhängande. Annat som hände under natten:
- Vi tror att båten går på grund (minst tre gånger).
- En äldre polsk man äter rå korv och dricker ketchup direkt ur flaskan
- Medpassagerare konsumerar alkohol tills de däckar på golvet (oräkneliga gånger)
- En medpassagerare undersöker Petters bagage, blir tillsagd på skarpen och slutar. Varpå medpassagerarens kamrat slår ner honom och försöker strypa honom. Sansat.
- Kamraten som försökte strypa bagagesnokaren försöker återupprätta sällskapets heder genom att återlämna en reklampenna jag tappat på golvet. (Jag är mycket tacksam.) Det var, i stora drag, båtresan.
Väl i Swinoujscie missade vi det första pendeltåget med //TODO escape-2 minuter. Vi var alltså på stationen i tid, men tog fel på ankomst- och avgångstavlorna och trodde därför att vi missat tåget, varpå vi missade tåget. Ingen skada skedd, vi satte oss på golvet och tittade på film i ett par timmar. //TODO bild
Början av tågresan gick helt oproblematiskt, med ett smidigt byte till intercitytåg i Szceczin. Eftersom Polen verkar ha kopierat sin järnvägspolitik från Sverige, blev vi försenade på grund av ett banarbete och hade därför två minuter på oss att byta till Warszawa-expressen i Poznan. Inga problem. Eller, ett problem: Avgångstavlan på stationen i Poznan ligger väldigt långt bort och är väldigt liten. Och gömd i ett hörn. Lättnaden var stor när vi efter flera om och men hittade tavlan, och kunde konstatera att tåget var försenat och avgick från spår tre. Att hitta spår tre kan ju inte vara så svårt. Förutom på en station där spåren ligger i ordningen 6-5-4-1a-1b-2b-2a-3. Poznan Glowny är en sådan station.
När tåget oåterkalleligen var missat, återstod alltså att försöka få tag på nya biljetter. Med hjälp av flera lokala hjältar som såg till att översätta, visa vägen till rätt kassa (via tre olika informationsdiskar) och i slutändan till rätt spår, kom vi till sist vidare till Warszawa. Bara att ta buss 127 ett par hållplatser, snabbt checka in på vandrarhemmet och leta upp kvällsmat. Inredningen på restaurangen är en annan historia.